Tankar om teknikens påverkan på vår miljö.

Erfarenheter talar för att teknikutveckling alltid har gått före miljötänkandet.

Ny teknik, ”nya prylar”, ställer alltid krav på ”billig” energi för att kunna utvecklas.  Det har lett till en skoningslös påverkan på vår natur och dess flora och fauna.

Vi ser, känner och hör hur denna utveckling leder till allt värre naturkatastrofer som torka, översvämningar, tornados  mm, men inget tycks påverka oss. Efterfrågan av dessa tekniska prylar, bara fortsätter att öka. Paradoxalt nog försöker vi lösa de problem som teknikutvecklingen ställer till med nya tekniska lösningar, vlket kräver mer energi. En Gordons knut skulle man kunna säga.

Vi ser och hör dagligen hur det påverkar vår flora och fauna. Våra forskare varnar varje dag för det. 

Men det känns som vi inte är riktigt medveten om dessa faror.

Måste vi, som Stephen Hawking sa, strax före sin bortgång, börja planera för att flytta till en annan planet.

Hans forskning visade, menade han, att miljökatastroferna kommer att göra vår planet obeboelig.

Är det så att alla civiliserade världar går under på grunad av denna jakt efter ”nya tekniska prylar”.

 Kan det vara därför forskarna har svårt att hitta nya civillisationer?

Alla civillisationer utplånar på så sätt sig själva.

                              ***************

 

Batterier, teknikens goda lösning för miljön eller ????

De finns i dag över allt.

De används allt mer i våra hem. I hushållsapparater, datorer, verktyg mm.

De finns i våra trädgårdar i gräsklippare, verktyg mm.

Vi bär dom med oss. I våra klockor, hörapparater, mobiltelefoner mm.

De används på våra arbetsplatser i verktyg och maskiner. 

Miljöproblem i trafiken löses allt mer med batterier i våra bilar, bussar, lastbilar.

Vi omger oss allt mer med batterier som kräver gruvbrytning, transporter, förvaring, drift, skötsel, laddning och destruktion?

Hur påverkar det vår fauna och flora, den vi lever av?

 

                                                    **************************                            

En person är ute i en båt som drivs med en elmotor. 

Motorn stannar, batteriet är urladdat. Han blir bogserad i land och köper ett nytt batteri. Det  gamla batteriet lämnar han kvar i båten för ingen ville ta hand om ett batteri som inte går att ladda. Tiden går, för varje gång batteriet inte går att ladda köper han ett nytt. De gamla batterierna blir kvar i båten. Efter en tid börjar de läka syra. Han torkar upp det men syran fräter snart ett hål i botten på båten. Vatten läker in i båten. Syran blandar sig med vattnet och når snart upp till matförådet. Maten förgiftas av batterisyran. Han blir sjuk av maten. Han orkar inte ösa ut det syraförgiftade vattnet. Båten sjunker. Batterisyran rinner ut i havet och batterierna sjunker till botten.

Förtvivlad börjar han simma i det förgiftade vattnet. 

                                                        **************************

 

För att rädda vår jord har vi nu kommit fram till att batteriet är den bästa lösningen. Det har inneburit att vi nu strävar efter att nytta batterier i allt fler områden. Förutom leksaker, klockor, telefoner, hushållsapparater mm ska även allt fler verktyg, fordon, flyg mm övergå till batteridrift.  Det kommer att krävas enorma mängder av mineraler för att tillverka dessa batterier. Nya fabriker byggs. Mängder av batterier blir uttjänta. Var hamnar de ? Förvaring och destruktion av dessa kräver enorma resurser.

Planeras det för det? Var hamnar annars de utkänta batterierna ? I vår miljö. Den miljö vi får vår mat ifrån, ihav och jordar. I den miljö vår flora och fauna ska växa i.

Men före detta. Vad leder sökningen av dessa metaller till? Vidare explorarisering, gruvdrift, tillverkning, etc. Vilken påverkan har det på miljön?

Klarar vår flora och fauna detta ?

Kommer vi att tvingas "simma omkring" i en allt mer förgiftad natur?

Vi har i princip inga svar. Trots detta satsas det enormt mycket på batteridrift i våra bilar, cycklar, verktyg, maskiner och fordon av alla de slag.

Att inte säga någonting om de processer som uppenbart leder till stora miljöförstöring är att säga väldigt mycket.

Vi skiter i konsekvenserna. Den som lever får se tycks råda.

Sanningen tycks vara svår att se trots allt kraftigare narurkatastrofer.

Forskare säger i dag. Dödar vi alla insekter så har hela mänskligheten endast något år kvar att leva.

 

                                   ****************

 

Lokala miljöengagemang, en nödvändighet! 

 

Tekniken utvecklas i rasande fart. Men teknikutvecklingen har också en baksida. Den påverkar naturen. Naturkatastrofer blir allt vanligare. Allt fler forskare talar om att gränsen börjar närma sej då hela planeten kollapsar.

Den mycket kände forskaren Stephen Hawking sa strax före sin död, jan 2018.

Fortsätter vi att leva på detta sätt så måste vi, inom 20 år, börja planera för att kunna flytta till en annan planet om den mänskliga rasen ska kunna överleva.

Vilken insikt har vi vanliga vardagliga människor? Hur reagerar vi?  Vad kan vi göra? Vad kan vi bidra med, för att fler ska uppmärksamma denna smygande fara.

Vi behöver skapa en bredare insikt om de miljöproblem vi har på lokal nivå!

Vi kan alla bidra genom att beskriva de händelser som vi ser har uppstått i vår närmaste omgivning. Händelser som vi sett påverkat vår fauna negativt.

Skriv, debattera. Lyft fram stora som små saker som påverkat oss.

 

Kirunas utveckling och ”fall”.

Har under dryga 60 år varit bosatt i Kiruna. En stad vars natur och fauna lockat till sej många nya innevånare. Bland annat min far som kom dit 1936 där han också träffade min mor. Här köpte han ett hus vid Luossajärvis strand. En sjö som för många Kirunabor var en frisk källa för fiske och rekreation. Under min uppväxt kunde jag stå på tomten och fiska. På andra sidan sjön hade min moster en liten bondgård som för oss ledde rakt ut i naturen. Vattnet tog de direkt från bäcken som rann strax förbi deras hus. En bäck som många gånger lockade mej till en båttur över till moster, på grund av bäckens rika tillgång på forell. Vi själva hade en brunn för färskvatten men tog under sommaren ofta vattnet direkt från sjön. Så kom miljökonsekvenserna av gruvbrytningen slag i slag. Området där moster hade bondgården förgiftades. Fisken i den lilla bäcken försvann. Vi kunde inte ta dricksvatten från sjön och relativt snart blev också brunnsvattnet förgiftat. Mycket snabbt blev vattnet så dåligt att man stängde den badstrand som fanns nära vårt hus.

Ingen reagerade. Man bara accepterade

Markerna runt min kära stad började visa tecken på miljöförstöring. Jag upptäckte att fisken i vår närmaste sjö började flyta omkring död eller skadad. En sjö som ofta utnyttjades till befolkningens fromma och som dessutom gav oss dricksvatten. Resultatet blev att fisken inte gick att äta. Vattnet som tidigare utnyttjats som dricksvatten, för Kirunaborna, stängdes av. Vattenverket flyttades flera mil.

Detta ansågs som en naturlig utveckling för att gruvbrytningen skulle få fortsätta.

Efter hand spred sej denna förgiftning så att bäckar och sjöar runt hela vår stad blev så förgiftade att stora skyltar sattes upp för att folk skulle undvika att dricka vattnet. Ja t.o.m. undvika att vistas i dessa härliga naturområden. Mina, så kära, jakt och strövområden drabbades. Stugområden i denna sköna natur blev obeboeliga. Nu kommer hela staden att förflyttas. Inte på grund av förgiftningen, sägs det, utan på grund av att ny teknik gjort det möjligt att bryta den malm som finns under staden. Detta måste ju alla förstå är en lönande affär, eller?

Teknikutveckling kräver mer malm men också offer. Inledningsvis få offer men efterhand allt fler.

Mitt hus, invid denna idylliska laxsjö, var det första som måste rivas. Två familjer drabbades. Stugidyller runt närliggande bäckar och sjöar har förstörts. Allt fler drabbades. Nu rivs staden och än fler drabbas.

Politikerna säger, det här måste vi tillåta, för att det skapar ekonomiska förutsättningar för att kunna ”leva här”.

En läckande avfallsdamm utanför Kirunagruvan ledde till:

Att föroreningar rann ut i Rackoribäcken, en stor bäck, bakom Kirunagruvan.

Denna bäck rinner sedan ut i Kalix älv. Det förgiftade vattnet rinner sedan vidare genom ytterligare vattendrag och myrmarker ned i Östersjön.

Summa miljöeffekter:

• Luossajärvi, vår fina sjö och rekreationskälla förgiftades. Vattenverket flyttades, badplatsen stängdes, fiske, skridskoåkning mm är i dag ett minne blott.
• Dricksvattnet förstördes inte bara i Kiruna utan även i många rekreationsområden och sommarstugeområden runt Kiruna.
• Jakt, fiske, bär o svampmarker i Kirunas närhet förstördes.
• Nu har snart hela sjön tömts på det vatten som förgiftat och dödat fisk och det organiska livet i sjön. Vart har det tagit vägen?
• Det som är kvar på sjöbotten döljs nu under de jordmassor som lagts ut på botten för att ”snygga upp” förödelsen.

Likheten med Tjernobyl är skrämmande.

För ett antal år sedan påverkade kärnkraftsolyckan i Tjernobyl markerna runt Kiruna när giftutsläppen från kärnkraftverket, via vindar och nederbörd, nådde fram till Kiruna. Renar måste nödslaktas. Älgar som sköts, bär och svamp som plockades måste kontrolleras och i många fall destrueras.

Frågan som kvarstår är och blir, vad finns det nu för gifter som kommer att påverka vår sköra fjällfauna?

I dag är det giftet från Kiruna som sprids långa vägar ut i naturen. Via vatten, vindar, luft, fåglar mm.

Hur många sådana ”Tjernobyl” katastrofer, finns det som vi inte känner till?  Eller som vi inte tillåts att känna till?

Här krävs det lokala engagemang.

Vi måste lära oss att hantera våra egna lokala miljösynder. Inte gömma undan dem.

Vi måste erkänna dem, kartlägga dem. Beskriva dem.

Det måste skapas insikt, intresse, för våra lokala miljösynder. Debattera dem.

Alternativ 1.

Vad kan vi gemensamt göra för att vår lokala miljö ska bli så attraktiv som möjligt.

Vi kan inte bara tro på att andra ska fixa detta. Lokalt måste vi lära oss att göra det själva. Det är här vi lever. Det är här vi själva kan göra något. Det är här miljöarbetet måste fungera.

Alternativ 2.

Motsatsen till att göra något själv är att dölja miljöproblemen.

Vi kan flytta från det obehagliga, sätta tilltro till att ny teknik kan lösa dem.

Globalt har vi forskare som arbetar för att motivera politiker att satsa mer på miljöfrågorna. Men hur är det lokalt?

 

Miljöproblemen är som spöken. De kommer att förfölja oss både ovan som under jorden, ja t.o.m. långt ut i universum.

Den lokala debatten bör börja med att diskutera dessa två alternativ. Vilket av alternativen ska vi välja?

En viktig orsak menar man är jakten på billig energi. Den, menar man, är orsaken till den globala uppvärmningen som i sin tur leder till allt kraftigare naturkatastrofer i form av starkare vindar, torka inom vissa områden, översvämningar inom andra. Isen vid polerna smälter, havsnivån stiger. Allt närmast kusterna förintas.

En annan viktig orsak är vårt leverne.  Vi använder allt mer konstgödsel för att utöka skördarna till en allt mer växande befolkning. Jordarna utarmas. Detta menar man leder till att mångfalden i vår fauna minskar. Djur och växtlivet försvinner i en allt högre fart. Allt mer vatten åtgår till bevattning. Vi får en allt större spridning av alla dessa växtgifter som ytterligare leder till utarmning av vår fauna.

Vår konsumtion är en tredje orsak. Man talar om att vår ”slit och släng” mentalitet måste förändras. Naturens resurser klarar inte detta. Destrueringen av farliga produkter fungerar inte. Giftutsläppen i naturen ökar.

VAD KAN VI GÖRA?  SKA VI BARA ACCEPTERA?

Forskarna har nu på många sätt försökt göra oss medvetna om de globala miljöproblemen.

Vi har i jakten på billig energi på många sätt skapat kaos i vår natur. Malmbrytning och utvinningen av andra råvaror som vår teknikutveckling har krävt är några exempel. Allt fler områden i naturen kollapsar. Mångfalden i planetens natur minskar i en allt snabbare takt. Detta leder till det intelligenta livets förfall och undergång. 

Boken Tre Planeter är min tolkning av vad forskarna i dag säger kan hända om vi fortsätter att utnyttja jordens resurser på det sätt som vi gör idag.

                                                   

                            ******************

 

Tankar om miljöpåverkan.

Jag flyger från Gran Canaria hem till Sverige.

Jag har frågat mej.

Skulle miljökonsekvenserna bli mindre om jag tog buss, färga eller tåg hem?

Buss = Bensindrivet. Färga = Bensin, diesel, olja.  Tåg genom Europa = stora delar av elen kommer från kol.

Vilka konsekvenser på milön skulle dessa alternativ innebära?

Ska vi subventionera elfordon? Är de miljövänliga? Hur kan vi klassa deras miljövänlighet?

Låt oss inte luras!

En teknisk innovation kan inte anses vara miljövänlig förrän den sätts in i det sammanhang där den ska nyttjas!

Ett eldrivet fordon bör därför inte klassas som miljövänlig förrän man tagit hänsyn till.
A. Tillverkningsprocessen av batterier och dess konsekvenser.
B. Den energikälla som behövs för laddning och underhåll av batterier.
C. Destruktionen av batterierna.

Liksom för mat, kläder mm bör man miljömärka batterier.

En milömärkning som tar hänsyn till tillverkning = A, laddning= B och destruktion = C. Elfordonets miljöpåverkan skulle då kunna beskrivas efter ett ABC index  där A B och C värderna kan variera mellan 1 och 10.

Der bästa värdet skulle då bli A=1, B=1 och C=1. Miljöindexet skulle då bli ABC3

Det sämsta värdet skulle motsvaras av A=10, B=10 och C=10. D.v.s ABC30

I dag klassas fossildrivna bilar, med all rätt, efter olika värden som avgasutsläpp, däcksäkerhet mm. Här får vissa värden inte överskridas. Detta borde också gälla elbilens batterier.

Jag tycker att en ärlig debatt om batteridrift måste ta hänsyn till.

• Framtagning av det material som krävs för tillverkning av batterier. Krav på gruvdrift mm  
• Lagring, förvaring, försäljning.  Krav på lokaler, transporter etc.
• Drift o Laddning av batterierna.  Är det från vattenkraft, kolkraft, kärnkraft etc.,
• Underhåll och reparationer av batterier. Krav på speciella anläggningar
• Destruering.  Destrueringsanläggningar, Förvaring av avfall, återanvändning.
• Avfall. Ej destruerade batterier. Ut i naturen?

Det finns mängder av miljökonsekvenser som batteridriften innehåller. Konsekvenser som det talas mycket lite om.

Vi behöver en debatt om detta!

I dag finns det batterier som skulle få ett mycket högt ABC värde beroende på undermålig gruvdrift, förvaring, laddning, destruktion mm.

Vad händer om man ”utropar” dessa batterier som miljövänliga. Vem står i dag ansvarig för denna typ av batteritillverkning och användning?

 

                             ******************

Ska vi ha elfordon vars batterier inte är miljömärkta?

"Miljöbilar" som laddas med el från kol, olja och kärnkraftsverk.

Som kräver gruvdrift efter metaller med enorm miljöpåverkan.

Som inte ställer krav på transporter och förvaring av batterier.

Som inte kräver en miljövänlig destruktion och återanvändning?

Låt oss inte luras!

En teknisk innovation kan inte anses vara miljövänlig förrän den sätts in i det sammanhang där den ska nyttjas!

Ett eldrivet fordon kan därför inte klassas som miljövänlig förrän man klassifierat dessa med ett index som anger hur batterier tillverkas, vilken energikälla de använder och hur de destrueras.

Regler och lagar skulle då kunna klassas efter dessa index.

Exempel på sådana index.

Tillverknings index A. Skulle kunna beräknas utgående från materialbehov och dess konsekvenser. Tillverkningsprocessen och dess konsekvenser. Lagring och dess konsekvenser. Transportbehov och dess konsekvenser,

Användnings index B. Anger drift och underhåll. T.ex laddning, lagring, drifttid etc..

Destruktions index C. Möjligheter till återvinning och dess konsekvenser. Avvecklingsprocessen och dess konsekvenser. Lagring av avfallet och dess konsekvenser.

Det finns mängder av miljöproblem och dess konsekvenser som då skulle undvikas på samma sätt som det som idag gäller för mat.

Vi behöver en ärlig miljöbeskrivning av de konsekvenser batterierna har på människor och natur.

Hur vore det om dagens ”miljöbilar” skulle klassas efter ett sådant index. Vad skulle vi då få för debatt om elbilarna?

Troligtvis skulle ett index leda till en mer innehållsrik debatt om batteriers användning

och påverkan på vår miljö och därmed på oss människor.

Vad händer i dag då vi ”utropar” dem som miljövänliga utan att vi "vanliga" kan se detta? T.ex på ett index.

Det finns mycket som talar för att man bör vara försiktig innan man klassar en bil eller ett eldrivet fordon som ett miljövänligt. 

Att tillverka ett batteri kräver i dag metaller som blir allt svårare att bryta. Detta leder till att mer resurser kommer att behövas och mer marker att förstöras.

Att ladda dessa batterier kräver elkraft.
Är det från kolkraft, olja, kärnkraft, vattenkraft?

Vad innebär dessa alternativ för miljön?

Man skulle kunna säga att de miljövänliga bilarna inte är miljövänliga om energin till ladd stolparna kommer från kolkraftsverk, oljekraftverk etc.

Att destruera ett batteri kräver stora resurser och är långt ifrån "giftfritt". Det kan dessutom bli en dyrbar och besvärlig uppgift för ägaren. Detta kan leda till att fler batterier inte tas om hand på rätt sätt. De blir miljöfarligt skrot i vår natur?

Var finns i dag platser för "skrotning" av batterier. Bör inte dessa platser finnas i samma utsträckning som ladd stolpar?

Naturvårdsverket kampanjar nu för ett större engagemang för att rädda vår miljö. Samtidigt ser man politiska kampanjer för att vi ska använda eldrivna fordon. Ja, de bli till och med subbentionerade.

Eldrivna fordon anses i dessa kampanjer vara miljövänliga. Fel eller rätt?

Vi vet alla att de batterier som används i olika sammanhang klassas som "farligt" gods och måste sorteras speciellt. På dessa sorteringsställen finns dessutom inte plats för bilbatterier. 

 
Det finns mycket som talar för att man bör vara försiktig innan man klassar en bil eller ett eldrivet fordon som ett miljövänligt fordon.

 

Det finns mängder av miljökonsekvenser som batteridriften medför. Mitt indexförslag tar upp en del.

Prospektering av alla de metaller som behövs, transporter, förpackningar etc. är andra faktorer att överväga.  Konsekvenser som det talas mycket lite om. 

Vi behöver en ärlig miljömärkning av våra batterier på samma grund som vi indexreglerar vår mat.

Vad händer om vi inte inför någon sorts index?

 

                            ********************

 

Miljökonsekvenser. En verklighet eller bara nonsens?

Hur uppfattar vi människor  detta?

I boken Tre planeter har jag försökt skapa en insikt på vad som måste göras för att rädda befolkningen på en planet som nu har samma problem som de vi nu har på jorden.

Vår världskända forskar Stephen Hawking sa strax före sin död 2007 att vi snart måste börja planera för att flytta till en annan planet beroende av vår miljöförstöring.

Trots hans och många forskare utsago tycks inte våra politiker reagera.

Jag har via samtal med tekniker och forskare försökt se på de möjligheter vi har att i framtiden kunna flytta till en annan planet och vad det kommer att krävas.

Samtalen har också gett mej en förklaringar på varför vi inte hittar intelligent liv på andra planeter.

De menar att jakten på "nya prylar" alltid leder till en planeternas undergång beroende av en eskalering av miljökatastrofer.

Min tolkning är att vår intelligens utnyttjar jordens tillgångar till dess att vi inte längre kan livnära oss på jorden.  Alla intelligenser, oavsett var de finns, kommer på så sätt att förstöra sej själva.

At inte göra något är att göra väldigt mycke.

I mitt fall har det varit att skriva boken Tre Planeter.

 

                             ********************