Miljöproblem

Ni får gärna kalla mig för miljönörd.

Min karriär började som elektriker. Fortsatte sedan som yrkeslärare inom elektronik, skolledare inom gymnasiet och vuxenutbildning, utbildnings o personalledare vid LKAB, Studierektor på universitetet ansvarig för bl.a. rymdteknik o projektledarskap. Avvslutade som egen företagare.

Vad detta lärt är att teknikutveckling alltid har gått före miljötänkandet.

Ny teknik kräver alltid ”billig” energi för att den ska kunna leda till ”nya prylar”. Det har lett till en skoningslös påverkan på vår natur och dess flora och fauna.

Det tycks saknas en djupare insikt om vad denna jakt på ”prylar” kommer att betyda. Den information som i dag sprids om orsakerna till torka, översvämningar mm.mm. tycks inte påverka oss. Efterfrågan av dessa tekniska prylar, bara fortsätter att öka i en allt högre mängd.

Vi ser och hör dagligen om hur detta påverkar vår flora och fauna. Våra forskare varnar för hur detta kan påverka vårt klimat. Men paradoxalt nog tror vi snarare på att tekniken ska kunna lösa de problem som den själv ställer till med.

Platserna att ”gömma sig” för att undvika tornados, torka, översvämningar, giftutsläpp mm blir allt mindre. Det känns som man inte är riktigt medveten om detta.

Måste vi, som Stephen Hawking sa strax före sin bortgång, börja planera för att flytta till en annan värld.

Hans och många andra forskares uttalande talar för att miljökatastroferna kommer att göra vår planet obeboelig.

Är det så att alla civiliserade världar går under i denna jakt efter ”nya tekniska prylar”.

Kan det vara orsaken till att forskarna inte kan hitta någon annan civilisation?

                              ***************

Kan batterier vara farliga för människor och miljö?

En person sitter i en båt som drivs av en elmotor. 

Motorn stannar, batteriet är urladdat. Efter att ha laddat batteriet flera gånger är det inte möjligt att ladda mer. Han blir bogserad i land och köper ett nytt batteri. Det  gamla batteriet lämnar han kvar i båten för ingen ville ta hand om det. För varje gång som batteriet inte går att ladda köper han ett nytt. De gamla batterierna blir kvar i båten. Snart blir batteriernas vikt så stor att båten knappt kan hålla sig flytande. De gamla batterierna börjar läcka syra. Han torkar upp den med sina kläder. Till slut har han inga kläder. Syran har nu skapat ett hål i båten. Vatten läker in i båten. Syran blandar sig med vattnet och når upp till matförådet. Solens strålar bränner hans hud medan maten förgiftas alltmer av batterisyran. Han blir sjuk av maten och klarar inte av att ösa vattnet ur båten. Båten sjunker. Batterisyran kommer ut i vattnet och batterierna sjunker till botten. Han måste nu simma i det förgiftade vattnet. 

Hur länge kan vi klara oss på vår alltmer förgiftade jord?

Att inte säga någonting om vår miljöförstöring är att säga väldigt mycket.

 

                        ****************

 

Lokala miljöengagemang!

Min stad, Kirunas utveckling och ”fall”.

Tekniken utvecklas i rasande fart. Men teknikutvecklingen har också en baksida. Den påverkar naturen. Naturkatastrofer blir allt vanligare. Allt fler forskare talar om att gränsen börjar närma sej då hela planeten kollapsar.

Den mycket kände forskaren Stephen Hawking sa strax före sin död, jan 2018.

Fortsätter vi att leva på detta sätt så måste vi, inom 20 år, börja planera för att kunna flytta till en annan planet om den mänskliga rasen ska kunna överleva.

Vilken insikt har vi vanliga vardagliga människor? Hur reagerar vi?  Vad kan vi göra? Vad kan vi bidra med, för att fler ska uppmärksamma denna smygande fara.

Vi behöver skapa en bredare insikt om de miljöproblem vi har på lokal nivå!

Vi kan alla bidra genom att beskriva de händelser som vi ser har uppstått i vår närmaste omgivning. Händelser som vi sett påverkat vår fauna negativt.

Skriv, debattera. Lyft fram stora som små saker som påverkat oss.

Här mitt exempel:

Har under dryga 60 år varit bosatt i Kiruna. En stad vars natur och fauna lockat till sej många nya innevånare. Bland annat min far som kom dit 1936 där han också träffade min mor. Här köpte han ett hus vid Luossajärvis strand. En sjö som för många Kirunabor var en frisk källa för fiske och rekreation. Under min uppväxt kunde jag stå på tomten och fiska. På andra sidan sjön hade min moster en liten bondgård som för oss ledde rakt ut i naturen. Vattnet tog de direkt från bäcken som rann strax förbi deras hus. En bäck som många gånger lockade mej till en båttur över till moster, på grund av bäckens rika tillgång på forell. Vi själva hade en brunn för färskvatten men tog under sommaren ofta vattnet direkt från sjön. Så kom miljökonsekvenserna av gruvbrytningen slag i slag. Området där moster hade bondgården förgiftades. Fisken i den lilla bäcken försvann. Vi kunde inte ta dricksvatten från sjön och relativt snart blev också brunnsvattnet förgiftat. Mycket snabbt blev vattnet så dåligt att man stängde den badstrand som fanns nära vårt hus.

Ingen reagerade. Man bara accepterade

Markerna runt min kära stad började visa tecken på miljöförstöring. Jag upptäckte att fisken i vår närmaste sjö började flyta omkring död eller skadad. En sjö som ofta utnyttjades till befolkningens fromma och som dessutom gav oss dricksvatten. Resultatet blev att fisken inte gick att äta. Vattnet som tidigare utnyttjats som dricksvatten, för Kirunaborna, stängdes av. Vattenverket flyttades flera mil.

Detta ansågs som en naturlig utveckling för att gruvbrytningen skulle få fortsätta.

Efter hand spred sej denna förgiftning så att bäckar och sjöar runt hela vår stad blev så förgiftade att stora skyltar sattes upp för att folk skulle undvika att dricka vattnet. Ja t.o.m. undvika att vistas i dessa härliga naturområden. Mina, så kära, jakt och strövområden drabbades. Stugområden i denna sköna natur blev obeboeliga. Nu kommer hela staden att förflyttas. Inte på grund av förgiftningen, sägs det, utan på grund av att ny teknik gjort det möjligt att bryta den malm som finns under staden. Detta måste ju alla förstå är en lönande affär, eller?

Teknikutveckling kräver mer malm men också offer. Inledningsvis få offer men efterhand allt fler.

Mitt hus, invid denna idylliska laxsjö, var det första som måste rivas. Två familjer drabbades. Stugidyller runt närliggande bäckar och sjöar har förstörts. Allt fler drabbades. Nu rivs staden och än fler drabbas.

Politikerna säger, det här måste vi tillåta, för att det skapar ekonomiska förutsättningar för att kunna ”leva här”.

En läckande avfallsdamm utanför Kirunagruvan ledde till:

Att föroreningar rann ut i Rackoribäcken, en stor bäck, bakom Kirunagruvan.

Denna bäck rinner sedan ut i Kalix älv. Det förgiftade vattnet rinner sedan vidare genom ytterligare vattendrag och myrmarker ned i Östersjön.

Summa miljöeffekter:

  • Luossajärvi, vår fina sjö och rekreationskälla förgiftades. Vattenverket flyttades, badplatsen stängdes, fiske, skridskoåkning mm är i dag ett minne blott.
  • Dricksvattnet förstördes inte bara i Kiruna utan även i många rekreationsområden och sommarstugeområden runt Kiruna.
  • Jakt, fiske, bär o svampmarker i Kirunas närhet förstördes.
  • Nu har snart hela sjön tömts på det vatten som förgiftat och dödat fisk och det organiska livet i sjön. Vart har det tagit vägen?
  • Det som är kvar på sjöbotten döljs nu under de jordmassor som lagts ut på botten för att ”snygga upp” förödelsen.

Likheten med Tjernobyl är skrämmande.

För ett antal år sedan påverkade kärnkraftsolyckan i Tjernobyl markerna runt Kiruna när giftutsläppen från kärnkraftverket, via vindar och nederbörd, nådde fram till Kiruna. Renar måste nödslaktas. Älgar som sköts, bär och svamp som plockades måste kontrolleras och i många fall destrueras.

Frågan som kvarstår är och blir, vad finns det nu för gifter som kommer att påverka vår sköra fjällfauna?

I dag är det giftet från Kiruna som sprids långa vägar ut i naturen. Via vatten, vindar, luft, fåglar mm.

Hur många sådana ”Tjernobyl” katastrofer, finns det som vi inte känner till?  Eller som vi inte tillåts att känna till?

Här krävs det lokala engagemang.

Vi måste lära oss att hantera våra egna lokala miljösynder. Inte gömma undan dem.

Vi måste erkänna dem, kartlägga dem. Beskriva dem.

Det måste skapas insikt, intresse, för våra lokala miljösynder. Debattera dem.

Alternativ 1.

Vad kan vi gemensamt göra för att vår lokala miljö ska bli så attraktiv som möjligt.

Vi kan inte bara tro på att andra ska fixa detta. Lokalt måste vi lära oss att göra det själva. Det är här vi lever. Det är här vi själva kan göra något. Det är här miljöarbetet måste fungera.

Alternativ 2.

Motsatsen till att göra något själv är att dölja miljöproblemen.

Vi kan flytta från det obehagliga, sätta tilltro till att ny teknik kan lösa dem.

Globalt har vi forskare som arbetar för att motivera politiker att satsa mer på miljöfrågorna. Men hur är det lokalt?

Miljöproblemen är som spöken. De kommer att förfölja oss både ovan som under jorden. Ja t.o.m. långt ut i universum.

Den lokala debatten bör börja med att diskutera dessa två alternativ. Vilket av alternativen ska vi välja?

En viktig orsak menar man är jakten på billig energi. Den, menar man, är orsaken till den globala uppvärmningen som i sin tur leder till allt kraftigare naturkatastrofer i form av starkare vindar, torka inom vissa områden, översvämningar inom andra. Isen vid polerna smälter, havsnivån stiger. Allt närmast kusterna förintas.

En annan viktig orsak är vårt leverne.  Vi använder allt mer konstgödsel för att utöka skördarna till en allt mer växande befolkning. Jordarna utarmas. Detta menar man leder till att mångfalden i vår fauna minskar. Djur och växtlivet försvinner i en allt högre fart. Allt mer vatten åtgår till bevattning. Vi får en allt större spridning av alla dessa växtgifter som ytterligare leder till utarmning av vår fauna.

Vår konsumtion är en tredje orsak. Man talar om att vår ”slit och släng” mentalitet måste förändras. Naturens resurser klarar inte detta. Destrueringen av farliga produkter fungerar inte. Giftutsläppen i naturen ökar.

VAD KAN VI GÖRA?  SKA VI BARA ACCEPTERA?

Forskarna har nu på många sätt försökt göra oss medvetna om de globala miljöproblemen.

Vi har i jakten på billig energi på många sätt skapat kaos i vår natur. Malmbrytning och utvinningen av andra råvaror som vår teknikutveckling har krävt är några exempel. Allt fler områden i naturen kollapsar. Mångfalden i planetens natur minskar i en allt snabbare takt. Detta leder till det intelligenta livets förfall och undergång. 

Boken Tre Planeter är min tolkning av vad forskarna i dag säger kan hända om vi fortsätter att utnyttja jordens resurser på det sätt som vi gör idag.

                                                   

                            ******************

 

Tankar om miljöval

Jag flyger från Gran Canaria hem till Sverige.

Skulle miljökonsekvenserna bli mindre om jag tog buss, färga eller tåg hem?

Buss = Bensindrivet. Färga = Bensin, diesel, olja.  Tåg genom Europa = stora delar av elen kommer från kol.

Vilka konsekvenser på milön skulle dessa alternativ innebära?

Ska vi subventionera elfordon? Är de miljövänliga? Hur kan vi klassa deras miljövänlighet?

Låt oss inte luras!

En teknisk innovation kan inte anses vara miljövänlig förrän den sätts in i det sammanhang där den ska nyttjas!

Ett eldrivet fordon bör därför inte klassas som miljövänlig förrän man tagit hänsyn till.
A. Tillverkningsprocessen av batterier och dess konsekvenser.
B. Den energikälla som behövs för laddning och underhåll av batterier.
C. Destruktionen av batterierna.

Liksom för mat, kläder mm bör man miljömärka batterier.

En milömärkning som tar hänsyn till tillverkning = A, laddning= B och destruktion = C. Elfordonets miljöpåverkan skulle då kunna beskrivas efter ett ABC index  där A B och C värderna kan variera mellan 1 och 10.

Der bästa värdet skulle då bli A=1, B=1 och C=1. Miljöindexet skulle då bli ABC3

Det sämsta värdet skulle motsvaras av A=10, B=10 och C=10. D.v.s ABC30

I dag klassas fossildrivna bilar, med all rätt, efter olika värden som avgasutsläpp, däcksäkerhet mm. Här får vissa värden inte överskridas. Detta borde också gälla elbilens batterier.

Jag tycker att en ärlig debatt om batteridrift måste ta hänsyn till.

  • Framtagning av det material som krävs för tillverkning av batterier. Krav på gruvdrift mm  
  • Lagring, förvaring, försäljning.  Krav på lokaler, transporter etc.
  • Drift o Laddning av batterierna.  Är det från vattenkraft, kolkraft, kärnkraft etc.,
  • Underhåll och reparationer av batterier. Krav på speciella anläggningar
  • Destruering.  Destrueringsanläggningar, Förvaring av avfall, återanvändning.
  • Avfall. Ej destruerade batterier. Ut i naturen?

Det finns mängder av miljökonsekvenser som batteridriften innehåller. Konsekvenser som det talas mycket lite om.

Vi behöver en debatt om detta!

I dag finns det batterier som skulle få ett mycket högt ABC värde beroende på undermålig gruvdrift, förvaring, laddning, destruktion mm.

Vad händer om man ”utropar” dessa batterier som miljövänliga. Vem står i dag ansvarig för denna typ av batteritillverkning och användning?

 

                             ******************

Ska vi subventionera inköp av elfordon?

"Miljöbilar" som laddas med el från kol, olja och kärnkraftsverk.

 

Låt oss inte luras!

Åter, en teknisk innovation kan inte anses vara miljövänlig förrän den sätts in i det sammanhang där den ska nyttjas!

Ett eldrivet fordon kan därför inte klassas som miljövänlig förrän man klassifierat dessa med ett index som anger hur batterier tillverkas, vilken energikälla de använder och hur de destrueras.

Man skulle då direkt kunna avläsa detta på ABC indexet.

Regler och lagar skulle sedan kunna anpassas efter dessa index.

Tillverknings index A. Skulle kunna beräknas utgående från materialbehov och dess konsekvenser. Tillverkningsprocessen och dess konsekvenser. Lagring och dess konsekvenser. Transportbehov och dess konsekvenser,

Användnings index B. Anger drift och underhåll. T.ex laddning, lagring, drifttid etc..

Destruktions index C. Möjligheter till återvinning och dess konsekvenser. Avvecklingsprocessen och dess konsekvenser. Lagring av avfallet och dess konsekvenser.

Det finns mängder av miljöproblem och dess konsekvenser som då skulle undvikas på samma sätt som i dag gäller för mat och en mängd olika varor

Vi behöver en ärlig miljöbeskrivning av de konsekvenser batterierna har på vår natur.

Hur vore det om dagens ”miljöbilar” skulle klassas efter ett sådant index. Vad skulle vi då få för debatt om elbilarnas miljökonsekvenser?

Troligtvis skulle ett index också leda till en mer innehållsrik debatt om batteriers användning

och påverkan på vår miljö.

Vad händer i dag då vi ”utropar” dem som miljövänliga utan att vi "vanliga" kan se detta på batterierna i form av någon som helst information. Vår mat har det.

Det finns mycket som talar för att man bör vara försiktig innan man klassar en bil eller ett eldrivet fordon som ett miljövänligt fordon.

Att tillverka ett batteri kräver i dag metaller som blir allt svårare att bryta. Detta leder till att mer resurser kommer att behövas och mer marker att förstöras.

Att ladda dessa batterier kräver elkraft.
Är det från kolkraft, olja, kärnkraft, vattenkraft?

Vad innebär dessa alternativ för miljön?

Man skulle kunna säga att de miljövänliga bilarna inte är miljövänliga om energin till ladd stolparna kommer från kolkraftsverk, oljekraftverk etc.

Att destruera ett batteri kräver stora resurser och är långt ifrån "giftfritt". Det kan dessutom bli en dyrbar och besvärlig uppgift för ägaren. Detta kan leda till att fler batterier inte tas om hand på rätt sätt. De blir miljöfarligt skrot i vår natur?

Var finns i dag platser för "skrotning" av batterier. Bör inte dessa platser finnas i samma utsträckning som ladd stolpar?

Naturvårdsverket kampanjar nu för ett större engagemang för att rädda vår miljö. Samtidigt ser man politiska kampanjer för att vi ska använda eldrivna fordon. Ja, de bli till och med subbentionerade.

Eldrivna fordon anses i dessa kampanjer vara miljövänliga. Fel eller rätt?

Vi vet alla att de batterier som används i olika sammanhang klassas som "farligt" gods och måste sorteras speciellt. På dessa sorteringsställen finns dessutom inte plats för bilbatterier. 

 
Det finns mycket som talar för att man bör vara försiktig innan man klassar en bil eller ett eldrivet fordon som ett miljövänligt fordon.

 

Det finns mängder av miljökonsekvenser som batteridriften medför. Mitt indexförslag tar upp en del.

Prospektering av alla de metaller som behövs, transporter, förpackningar etc. är andra faktorer att överväga.  Konsekvenser som det talas mycket lite om. 

Vi behöver en ärlig miljömärkning av våra batterier på samma grund som vi indexreglerar vår mat.

Vad händer om vi inte inför någon sort av index?

 

                            ********************

 

Miljökonsekvenserna.

 

Jag har skrivit mycket om den tekniska utvecklingens konsekvenser på miljön. Nu har jag via boken, Tre planeter, försökt skapa en insikt på vad som måste göras för att rädda befolkningen på en planet som nu har samma problem som de vi nu har på jorden.

Vår världskända forskar Stephen Hawking sa strax före sin död 2007 att vi snart måste börja planera för att flytta till en annan planet beroende av vår miljöförstöring.

Trots hans och många forskare utsago tycks inte våra politiker reagera.

Jag har roat mig att se på de möjligheter vi har att i framtiden kunna flytta till en annan planet och vad det kommer att krävas.

Jag har också sökt förklaringar på varför vi inte hittar intelligent liv på andra planeter. Ett kort svar på detta är att intelligensen och dess tekniska ovationer alltid leder till en miljöförstörelse som blir planeternas undergång.

Håller vår intelligens nu att utnyttja jordens tillgångar till den grad att vi nu håller på att gå under.

En djupare insikt, om våra miljöproblem, kanske är lösningen för att vi även lokalt ska ta ta vårt ansvar.

At inte göra något är att göra väldigt mycke.

 

                             ********************

 

Uppmärksamma de miljöproblem som finns på lokal nivå!

 

Vi kan alla kan bidra genom att beskriva de händelser som vi ser har uppstått i vår närmaste omgivning. Händelser som vi sett påverkat vår fauna negativt.

Skriv, debattera. Lyft fram stora som små saker som ni uppmärksammat.

Vad är det som skapar denna enorma tilltro till teknikutveckling. En tilltro som gör att vi inte reagerar för dess negativa konsekvenser?

Kommer detta på olika sätt att innebära att vi alltför sent inser vad detta kan leda till?

Blir vi manipulerade av det tekniska ”välståndet”.

Lär vi oss inte att inse att mer teknik skapar ett ökat behov av energi vilket utan återvändo leder till mer miljöförstöring.

Döljs miljöförstörelsen av det tekniska välståndet?

Vi har tekniska lösningar, oroa er inte, blir ofta svaren när vi undrar vad som sker.

Den senaste innovationen som jag har läst om, är små hårklädda drönare som ska styras ut på våra åkrar för att pollinera våra skördar. Vi har med vår fantastiska teknik lyckats tillverka en robot som ska ersätta bina. Frågan är, ska vi åter glädja oss åt att tekniken räddat oss eller ska vi lära oss att inse att teknikens baksida denna gång har lett till att mångfalden i vår natur nu ytterligare har minskat till en nivå där nu också bina har drabbats.

Är detta åter ett sätt att ”lura” oss att sätta tilltro till tekniken. De nya drönarrobotarna kan ju leda till en pollinering. Se vad tekniken kan fixa. Vi behöver inga bin det fixar sej ändå.

Eller ska vi lära, utbilda oss, debattera och se på dess konsekvenser. Vad händer om bina dör. Vad gör de för nytta i naturen? Hur påverkar detta oss?

Fåglar och djur är beroende av bina. Fåglarna kan knappast äta dessa drönare. Vem drabbas sen? När kommer denna kedja av negativa konsekvenser att nå oss överst i näringskedjan.

Åter till mitt exempel om Kiruna:

En läckande avfallsdamm utanför Kirunagruvan ledde till:

Att föroreningar rann ut i en stor bäck bakom Kirunagruvan.

Denna bäck rinner sedan ut i Kalix älv. Vattnet rinner sedan vidare genom ytterligare vattendrag och myrmarker ned i Östersjön.

  • Luossajärvi, vår fina sjö och rekreationskälla förgiftades. Vattenverket flyttades, badplatsen stängdes, fiske, skridskoåkning mm är i dag ett minne blott.
  • Dricksvattnet förstördes inte bara i Kiruna utan även i många rekreationsområden och sommarstugeområden runt Kiruna.
  • Jakt, fiske, bär o svampmarker i Kirunas närhet förstördes.
  • Nu har snart hela sjön tömts på vatten. Var har nu giftet som dödat fisk och det organiska livet i sjön tagit vägen.
  • Det som är kvar på sjöbotten döljs nu under de jordmassor som lagts ut på sjöbotten.

Likheten med Tjernobyl är skrämmande.

För ett antal år sedan påverkade kärnkraftsolyckan i Tjernobyl markerna runt Kiruna när giftutsläppen, från kärnkraftverket, via vindar och nederbörd, nådde fram till Kiruna. Renar måste nödslaktas. Älgar som sköts, bär och svamp som plockades måste kontrolleras och i många fall destrueras. Frågan som kvarstår är och blir, vad finns kvar för gifter som kommer att påverka vår sköra fjällfauna?

I dag är det giftet från Kiruna som sprids långa vägar ut i naturen. Via vatten, vindar, luft, fåglar mm.

Hur många sådana ”Tjernobyl”, katastrofer, finns det som vi inte känner till?  Eller som vi inte tillåts att känna till?

 

Här , menar jag,  krävs det lokala engagemang.

Det måste skapas intresse för ”orsak och verkan” av våra lokala miljösynder. Vi måste lära oss att hantera våra egna miljösynder. Inte gömma undan dem.

Det första vi måste göra är att erkänna vår miljöpåverkan, kartlägga dem. Debattera den.

Alternativ 1.

Vad kan vi gemensamt göra för att vår lokala miljö ska bli så attraktiv som möjligt.

Vi kan inte bara tro på att andra ska fixa detta. Lokalt måste vi lära oss att göra det själva. Det är här vi lever. Det är här vi själva kan göra något. Det är här miljöarbetet måste fungera.

Alternativ 2.

Motsatsen till att göra något själv är att dölja miljöproblemen.

Flytta från det obehagliga, sätta tilltro till att ny teknik kan lösa dem, acceptera dem.

Men går detta? Kan vi flytta från vindar och nederbörd som roterar runt vår jord.  Kan vi med teknik hindra effekterna av ett stigande hav, att öknar breder ut sej, utarmningen av vår fauna mm.

Miljöproblemen är som spöken. De kommer att förfölja oss både ovan som under jorden. Ja t.o.m. långt ut i universum.

Den lokala debatten bör börja med att diskutera dessa två alternativ. Vilket av dessa två alternativ väljer du?

Globalt har vi forskare som arbetar för att motivera politiker att satsa mer på miljöfrågorna genom att ta fram olika senarior om orsak och verkan av vår totala påverkan på jordens klimatförändringar.

En viktig orsak menar man är jakten på billig energi. Den, menar man, är orsaken till den globala uppvärmningen som i sin tur leder till allt kraftigare naturkatastrofer i form av starkare vindar, torka inom vissa områden, översvämningar inom andra. Isen vid polerna smälter, havsnivån stiger. Allt närmast kusterna förintas.

En annan viktig orsak är vårt leverne.  Vi använder allt mer konstgödsel för att utöka skördarna till en allt mer växande befolkning. Jordarna utarmas. Detta menar man leder till att mångfalden i vår fauna minskar. Djur och växtlivet försvinner i en allt högre fart. Allt mer vatten åtgår till bevattning. Vi får en allt större spridning av alla dessa växtgifter som ytterligare leder till denna utarmning av vår fauna.

Vår konsumtion är en tredje orsak. Man talar om att vår ”slit och släng” mentalitet måste förändras. Naturens resurser klarar inte detta. Destrueringen av farliga produkter fungerar inte. Giftutsläppen i naturen ökar.

SKA VI BARA ACCEPTERA?

Forskarna har nu på många sätt försökt göra oss medvetna om de Globala miljöproblemen.

Härom finns nu mycket skrivet och debatterat om vad som sker på vår jord och vad det kommer att innebära.

Vi har i jakten på billig energi på många sätt skapat kaos i vår natur. Malmbrytning och utvinningen av andra råvaror som vår teknikutveckling har krävt är några exempel. Allt fler områden i naturen kollapsar. Mångfalden i planetens natur minskar i en allt högre takt. Detta leder till det intelligenta livets förfall och undergång. 

Boken Tre Planeter är min tolkning av vad forskarna i dag säger kan hända om vi fortsätter att utnyttja jordens resurser på det sätt som vi gör idag.

Här har jag studerat olika scenarier som våra forskare framställt som möjliga.

I boken har jag skapat tre världar. En värld som totalt kollapsat, samtidigt som möjligheter har öppnats för ett samarbete med två andra världar där vår Jord är en.

Min tro är att denna berättelse kan skapa en "bredare" insikt och en debatt om vår utveckling och dess konsekvenser på vår underbara Jord.

 

                          ***********************

Miljöproblem ur ett globalt perspektiv.

Vår värld domineras av den tekniska utvecklingen. Det ultimata i denna utveckling är den teknik som behövs för att vi ska kunna ta oss allt längre ut i vårt universum. Våra ledare styrs av denna utveckling.

!957 sköts Gagarin som förste människa ut i en bana runt Jorden.

1969 landade den första människan på månen.

Nu planeras turer till Mars och det skickas sonder till allt fler planeter för att kartlägga vårt solsystem. Sonden Voyager är till och med på väg ut ur solsystemet.

Allt detta kräver i dag enorma mängder energi som redan fått stora konsekvenser på vår miljö.

Den kände forskaren Stephan Hawking sa 1998 att nuvarande energiuttag redan är förödande för vår Jord.

Vi är ändå bara i början av den tekniska revolutionen. Rymdverksamheten tex. kommer att kräva hundratals gånger mer energi.

Många forskare säger i dag att denna enorma jakt på energi kommer att leda till allt värre naturkatastrofer.

Kanske det är därför som vi aldrig får några signaler från andra världar. De har under sin tekniska utveckling förstört sina planeter till den grad att planeterna gått under.

Ytterligare ett sidospår är att den tekniska utvecklingen alltid går före den sociala omvårdnaden. Gemenskapen knyts allt mer till tekniska prylar. Det skapas en segregation i vår gemenskap.  Till och med våra känslor till varandra blir beroende av dessa prylar. Vi blir egoister.

Det ”nya navet” i våra samhällen måste vara gemenskap. Vi behöver ett ”bredare ledarskap”, ett ledarskap som tar hänsyn till de livskvalitativa värdena. Utan social välfärd kommer ledarskapet att förstärka vägen till jordens undergång

[email protected]